Italian c1510-1592 Jacopo Bassano Gallery He was apprenticed to his father, with whom he collaborated on the Nativity (1528; Valstagna, Vicenza, parish church). In the first half of the 1530s Jacopo trained in Venice with Bonifazio de Pitati, whose influence, with echoes of Titian, is evident in the Flight into Egypt (1534; Bassano del Grappa, Mus. Civ.). He continued to work in the family shop until his fathers death in 1539. His paintings from those years were mainly altarpieces for local churches; many show signs of collaboration. He also worked on public commissions, such as the three canvases on biblical subjects (1535-6; Bassano del Grappa, Mus. Civ.) for the Palazzo Communale, Bassano del Grappa, in which the narrative schemes learnt from Bonifazio are combined with a new naturalism. From 1535 he concentrated on fresco painting, executing, for example, the interior and exterior decoration (1536-7) of S Lucia di Tezze, Vicenza, which demonstrates the maturity of his technique.  Related Paintings of Jacopo Bassano :. | The Adoration of the Shepherds | The Descent from the Cross (mk05) | The last communion | The Adoration of the Shepherds | St Roche among the Plague Victims and the Madonna in Glory |
Related Artists:
Johann Conrad Seekatz
1719-1768 Rococo,German,German painter. He studied with his brother, Johann Ludwig Seekatz (b 1711), and with Philipp Hieronymus Brinckmann (1709-61) in Mannheim (1748-51); he became court painter to Landgraf Ludwig VIII von Hesse-Darmstadt in Darmstadt in 1753.
Koloman Moser
Koloman Moser (German pronunciation: [ˈkoːloman ˈmoːzɐ]) (March 30, 1868 - October 18, 1918) was an Austrian artist who exerted considerable influence on twentieth-century graphic art and one of the foremost artists of the Vienna Secession movement and a co-founder of Wiener Werkstätte. During his life, Moser designed a wide array of art works - books and graphic works from postage stamps to magazine vignettes; fashion; stained glass windows, porcelains and ceramics, blown glass, tableware, silver, jewelry, and furniture - to name a few of his interests. Born in Vienna, he studied at the Wiener Akademie and the Kunstgewerbeschule, where he also taught from 1899. His designs in architecture, furniture, jewelry, graphics, and tapestries helped characterize the work of this era. Moser drew upon the clean lines and repetitive motifs of classical Greek and Roman art and architecture in reaction to the Baroque decadence of his turn-of-the-century Viennese surroundings. In 1901/1902, he published a portfolio titled Die Quelle ("The Source") of elegant graphic designs for such things as tapestries, fabrics, and wallpaper. In 1903, Moser and his colleague Josef Hoffmann founded Wiener Werkstätte, whose studios and artisans produced a number of aesthetically and functionally designed household goods, including glassware, flatware, silverware, and textiles. In 1904, he created the Apse mosaic and glass windows for the Kirche am Steinhof in Vienna. Steinhof Church commemorative coin In 1905, together with the Klimt group, he separated from the Vienna Secession. The same year, he married Editha (Ditha) Mautner von Markhof, the daughter to one of Austria's great industry fortunes. In 1907 Kolo Moser, due to internal conflicts and as his plans for reorganising the Werkstätte (to cope with financial problems) weren't realised, withdrew from the Wiener Werkstätte. Koloman was one of the designers for Austria's leading art journal Ver Sacrum. This art journal paid great attention to design and was designed mainly by Moser, Gustav Klimt and Josef Hoffmann.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.